En gammal stam i Mälarhöjden fick nya veck i fogen efter två år. Ägaren hörde bubbeljud från källaren, och när rören öppnades visade det sig att strumpan hade lossnat längs skarven. Entreprenören som undersökte det nya läckaget hittade en millimeter tjockt lager av fett inne i den gamla rörstammen, tydligt synligt i IR-bilderna från ettan.
Relining fungerar i de flesta fall under decennier. Men när det går fel kan orsaken ofta spåras till ett avgörande missgrepp som hände innan strumpan sänktes ned, ofta långt tidigare än själva reparationsdagen.
Underlaget avgör
Moderna relingmaterial kräver att ytan de ska fästa mot är fri från grova föroreningar, ojämnheter som sticker ut mer än ett par millimeter, och rörliga skikt av fett eller mjuk rost. Många entreprenörer förlitar sig på att högtrycksspolning räcker. I rör som legat fuktiga länge kan rostflingorna sitta som en matta, och spolningen trycker bara ned dem istället för att driva bort dem.
En annan vanlig orsak är att någon under årens lopp försökt täta läckage med plåtlim eller liknande lösningar. Den typen av täckskikt fastnar inte alltid i IR-kamerans bild, men det räcker med en ficka av gammalt tätningsmedel för att hindra harpetsen från att binda ordentligt mot rörväggen.
Torktid under press
Alla typer av härdningsprocesser kräver minst en viss tid. Strumpmetoden innebär att en ångtät slang trycks in i rörstammen, fylls med varmvatten eller ånga och får ligga tills harpetsen stelnat. Hantverksorganisationerna anger allt från fyra till åtta timmar som riktvärde, beroende på temperatur, rörmaterial och tjocklek på strumpan.
När ett hus måste stå utan vatten så kort tid som möjligt uppstår en ekonomisk press att korta ned härdningen. Vissa entreprenörer skriver avtal där de förbinder sig att vara klara på en arbetsskift. Det fungerar om alla steg fram till härdningen gått snabbt. Men om förberedelsen tagit längre tid än planerat förkortas torktiden ibland ändå, och då kan harpetsen inte nå full styrka.
Mätning som inte gjordes
Före relining ska rörstammens innerdiameter och svängradier dokumenteras. I gamla hus kan gråjärnsstammar ha krympt med upp till tjugo procent på vissa sträckor, medan andra delar behållit originalmåttet. Det skapar flaskhalsar som gör det svårt att föra ned en strumpa med jämn tjocklek.
Om mätningen hoppas över och entreprenören väljer en strumpa efter ritningar från 1940-talet kan det hända att strumpan helt enkelt inte får plats. Då tvingas materialet in med extra kraft, vilket i sin tur späcker på svängarna och kan leda till veck eller brottytor i harpetsen.
Den tysta böjen
Rörledningar i äldre byggnader innehåller ibland okända vinklar som inte finns med i ritningarna. Det kan handla om en provisorisk krökning som gjordes för att undvika en balk, eller en improvisation när köket byggdes om på sjuttiotalet. Sådana böjar kan ligga dolda bakom puts eller under golv, och syns inte när kameran förs ned från taket.
När strumpan möter en oväntat snäv böj stannar den eller bucklar ut. Vissa installatörer trycker extra hårt, vilket ger en falsk känsla av framgång, men inuti har materialet vecklats på sig själv. Vecken syns inte direkt, och de faller inte samman förrän någon månader senare när vattenflödet sätter press på just den punkten.
Fel slags vägg
Gråjärn, betong, stengods, asbestcement och keramikrör kräver olika typer av harpets och härdningstemperatur. Ibland visar sig äldre byggnader ha blandade material i samma stam, och det upptäcks först när kameraoperatören noterar att rörväggens färg skiftar mitt i sträckan.
En strumpa anpassad för betong fungerar sämre mot keramik, och tvärtom. Om härdningstemperaturen sätts för högt för en skarv mellan asbestcement och gråjärn kan expansionen bli ojämn, vilket skapar en spricka som först syns som fukt längs fogens utsida efter några månader.
| Rörmaterial | Härdtemp. | Risk vid överhettning |
|---|---|---|
| Gråjärn | 65–75 °C | Låg |
| Keramik | 60–70 °C | Måttlig |
| Asbestcement | 55–65 °C | Hög |
| Betong | 70–80 °C | Låg |
Luftfickor under ytan
När strumpan trycks mot rörväggen ska luften som fanns mellan strumpa och vägg pressas ut genom små hål eller genom öppningarna i systemet. Om utloppen är täppta kan luften bli instängd i fickor. De bildas oftast vid svängarna eller där gamla grenrör sticker in.
Luftfickorna syns inte alltid vid slutbesiktningen, eftersom de ligger bakom en tunn hinna av härdad harpets. Men under drift kan temperaturväxlingar få fickan att expandera och dra loss harpetsen från underlaget. Det tar tid innan vattnet hittar vägen in i fickan, men när det väl sker är läckaget plötsligt och brett.
Underleverantörens historik
Entreprenören köper ofta strumpan från en tillverkare som levererar halvfabrikat, dvs en textilcylinder indränkt med harpets som sedan ska hanteras inom ett visst temperaturfönster och en viss tid. Om cylindern förvarats för länge eller i för höga temperaturer kan en del av härdningen ha skett redan i förpackningen.
Det märks inte förrän strumpan fylls med ånga och temperaturen stiger. Då kan materialet stelna för fort eller bli sprött. Vissa tillverkare markerar varje rulle med batchnummer och utgångsdatum, men inte alla entreprenörer kontrollerar koden innan de öppnar förpackningen.
Bortglömd kemikalie
Under slutet av nittiotalet använde många hantverkare klorsyra-baserade desinfektionsmedel för att döda bakterier i systemet innan relining. Metoden övergavs när det visade sig att klorrester kunde reagera med vissa epoxiharpetser och göra dem porösa.
Idag används mildare preparat, men i hus som tidigare behandlats kan rester finnas kvar i sprickor och gropar. När den nya strumpan läggs in kan klorrester frigöras av värmen och tränga upp genom det färska lagret, vilket ger små gasblåsor som efterhand bildar kanaler för vatten.
Vad som görs idag för att undvika samma misstag
Flera aktörer har infört krav på att kameraundersökning kombineras med ultraljudsmätning av rörväggstjockleken. Det ger en tredimensionell bild av stammen och avslöjar okända böjar eller materialbyten. Vissa, som husrelining.se, dokumenterar varje projekt med både bild och temperaturlogg, så att torktiden kan verifieras i efterhand.
Branschorganisationen för VVS-installatörer arbetar också på att standardisera hur batchnummer och härdningsprotokoll ska dokumenteras, vilket gör det enklare att spåra eventuella materialfel tillbaka till tillverkaren.
När ansvaret går att utkräva
Om ett relingfel uppstår inom garantitiden kan fastighetsägaren kräva att entreprenören åtgärdar det utan extra kostnad. Men i praktiken är det ofta svårt att bevisa vad som gick fel om ingen dokumentation finns. Därför blir det allt vanligare att entreprenörer erbjuder utökad garanti mot att ägaren betalar för komplett IR- och ultraljudsdokumentation både före och efter arbetet.
I de fall där materialet kan spåras till en defekt batch tar tillverkaren ibland ansvar, men då krävs att strumpans serienummer sparats och att ingen annan handling från entreprenörens sida kan ha bidragit till felet.
Hur felet brukar visa sig
De flesta relingfel upptäcks inte som dramatiska översvämningar, utan som långsamt ökande fukt i en vägg eller som svag lukt av avlopp. Vissa ägare märker att de får stopp oftare än före relingen, vilket kan bero på att en ficka eller veck skapar en flaskhals där fett och toalettpapper fastnar.
När fukt väl syns har den ofta runnit längs stammen i flera veckor, vilket gör det svårt att avgöra exakt var läckaget startade. Därför är det viktigt att be om en ny kameraundersökning vid minsta misstanke, så att eventuella veck eller förskjutningar kan dokumenteras medan de fortfarande är små.
Priset för en omgång till
Att reparera en misslyckad relining innebär i de flesta fall att hela processen måste göras om från början: ny spolning, ny kameraundersökning, ny strumpa. Kostnaden hamnar ofta på samma nivå som ursprungsinvesteringen, och då kan fastighetsägaren fundera på om ett traditionellt rörbyte ändå hade varit ett säkrare val från början.
Det är här noggrann dokumentation blir avgörande. Om entreprenören kan bevisa att alla steg följdes korrekt och att materialet var intakt kan ansvaret ibland ligga hos tillverkaren. Men om inga mätdata eller fotoserier finns blir det ord mot ord, och då hamnar notan oftast hos fastighetsägaren.
Uppgifter om härdningstider och materialkompatibilitet kommer från husrelining.se.